Judarnas Konung.

Igår var sista föreställningen av “Judarnas Konung”, min första egna standupshow. Jag har hållt till på Kafé Klavér tre torsdagar i rad, och föreställningen har hållt på i ungefär 1 timme och 15 minuter varje kväll.

Till varje kväll har några av mina favoritkomiker bland Stockholms rookies ställt upp som uppvärmare. Första kvällen gästades av Tomas Ahlbeck som gjorde ett jättefint jobb. Jag gillar hans lätt absurda, husdjursdödande stil. Andra kvällen av David Larsson och Erik Keding, och den tredje av Mattias Boström. Alla fyra komiker gjorde mycket bra ifrån sig och jag är både glad och tacksam att de ställde upp, dessa “rising stars”. (Som utlovat, David.(Internskämt))

I efterhand känns det som att tre föreställningar var max för vad jag hade kunnat sätta upp just nu, rent publikmässigt. Jag tror inte efterfrågan hade varit så stor att det varit värt att sätta upp en fjärde show häruppe – möjligtvis en extra i Göteborg.

Av de tre föreställningarna så blev den andra mest lyckad. Fullsatt på Klavér, jag hade haft tid att slipa bort det som inte riktigt gick hem första gången och göra lite små justeringar, och det blev 70 minuter av riktigt tajt och bra stand-up. Som tur var hade vi den kvällen med oss videokameran här hemifrån, så vi ska nog kunna slänga upp något klipp på nätet från den föreställningen.

Vad är jag mest nöjd med? Just nu tror jag det är att jag faktiskt vågade göra något sånt här – men jag tror att det är ett viktigt steg i ens utveckling som komiker. Att lära sig skriva och sätta upp en bra timme. Jag är också nöjd med att kvällarna alltid har känts kortare än vad de har varit, både för mig och publiken. Under andra föreställningen slängde jag ett getöga på klockan efter ett tag och sa att vi närmade oss slutet och att jag skulle börja runda av. Då tittade publiken också på sina klockar och det kom några bestörta ljud från publiken när de insåg att klockan var tio över nio (föreställningen började klockan åtta). Det kändes som att föreställningen hade hållit på i kanske trettio minuter.

Jag är också nöjd med mina övergångar mellan olika ämnen – jag har varit noggrann i hur jag har byggt ihop akten så att man inte ska märka för tydligt hur jag hoppar från ett ämne till ett annat, så allt håller ihop ganska bra. Och jag tror det har bidragit till att föreställningarna känts mycket kortare än vad de har varit.

Jag är också nöjd med improvisationerna och de act-outs jag har kommit på i stunden. Kanske speciellt med andra föreställningens improvisation om Joseph Goebbels.

När jag har sett på inspelningen litegrann så kan jag dock känna att jag måste bli snäppet mer medveten om hur jag använder min kropp. Högerhanden börjar förvånansvärt ofta slå lite lätt mot höger lår/höft. Jag såg det på inspelningen innan gårdagens föreställning, och försökte justera det under kvällen. Ändå märkte jag ibland att den började slå. Jag blev lite osäker på om det är på grund av sjukdomen eller om det är en rent omedveten sak – det är ju en ganska stressande situation att sätta upp sin egen föreställning, men jag brukar ju normalt vara väldigt avslappnad under föreställningarna. Jag ska i alla fall vara mer medveten om det i fortsättningen och se om jag kan göra något åt det, antingen via mediciner eller bara via bättre kroppskontroll.

Det var alla tankar för den här gången!

Norra Brunn, Lördag 12/9

Igår uppträdde jag på Norra Brunn igen. Utöver mig själv så var det även Khalid Geire, Petter Bristav, Patrik Larsson och Johan Rheborg.

Det var fullsatt på brunnen, och samtliga komiker gav valuta för pengarna och bidrog till att göra publiken nöjd.

Själv gjorde jag bara ett inhopp och blev ombedd att köra 5 minuter. Khalid klockade mig, och jag tackade för mig efter 5 minuter och 3 sekunder. Det är skönt när man ligger prick på vad man ska göra, speciellt på Norra Brunn där de är oerhört noga med tiden. Eftersom det var mycket äldre publik valde jag att köra på säkra kort med mycket relationsmaterial, och de nappade ordentligt på det. Det blev en väldigt lyckad kväll.

Idag kan ni se mig på Big Ben, 20.00 börjar det.

Brott lönar sig.

Igår bar det återigen av till Norra Brunn, efter en trevlig dag med min tvåmeterssomalier i sällskap.

Det blev en lyckad kväll på Brunnen, med rolig standup av Eric Löwenthal, Fredrik Andersson, Khalid och Måns Möller. Jonas Gardell var också där, så det var trevligt att få träffa honom för första gången.

Jag måste säga att jag är väldigt förtjust i personalen på Norra Brunn. De är alla oerhört trevliga och lätta att prata med, även för mig som kan bli lite blyg ibland. I torsdags råkade jag stoppa på mig en Iphone som inte var min (jag trodde givetvis att det var min, men min låg tydligen redan i fickan) och gav en i personalen en obehaglig kvart av runtspringande i lätt panik för att hitta sin telefon. Efter det har jag fått ett rykte om mig som något av en skurk, vilket de tycker om att reta mig för. Så nu har jag börjat stoppa på mig allting jag kommer över. Pennor, miniräknare, mobiltelefoner, plånböcker – you name it. Det har blivit ett stående skämt. Lustigt nog har det hjälpt oss att komma varandra lite närmare.

Så det är nog första gången brott har lönat sig.

Trevlig dag igår.

Här är det ganska lugnt just nu. Under gårdagen var jag på en del möten, och sedan åkte jag in och tittade på ståupp på Norra Brunn där Babben Larsson och Khalid Geire körde. UPDATE: Trött som jag var snurrade jag till det och glömde bort att nämna att den briljante och roliga Dominik Henzel också uppträdde och var makalöst rolig. En man jag ser upp till (för att jag är så kort) och respekterar (för han är så lång).

På något vis lyckades jag förväxla min Iphone med Rudys (som jobbar på NB) och stoppade hans mobil på fickan. Trots att min egen redan låg där. Så nu har jag rykte om mig som något av en skurk och charlatan på NB. =)

Jag fortsatte kvällen på samma sätt och stoppade på mig allt jag kunde lägga fingrarna på, men på ett övertydligt sätt. Jag har alltid tyckt att det är bättre om jag skämtar bort pinsamma händelser, än att andra ska vara på och kommentera det hela tiden. Då finns det ingenting de kan säga som jag inte redan har sagt eller gjort. =)

Annars har det varit ganska lugnt. Jag, Khalid, Babben, Petter Bristav och personalen satt kvar någon timme efteråt och tjôtade, och det var väldigt trevligt. Sedan åkte vi hem, och nu har jag en storväxt somalier som ligger och sover i rummet bredvid. Medan jag skriver på datorn väldigt, väldigt tyst.

Big Ben 1/8 -10

Funkade bra ikväll. Jag var väldigt lös och avslappnad, tänkte inte för mycket på material, utan gick mest upp och pratade litegrann. Känns skönt att man kan vara ganska rolig även när man inte tar i så man spricker.

Testade en ny rutin om att inte så mycket ändrats i livet mellan 18 och 28, och de flesta bitarna fungerade utmärkt redan från start. Jag glömde tyvärr bort en grej som jag själv tycker är rolig, men den får jag pröva ut nästa gång.

Annars var kvällens höjdpunkter Al Pitcher, Behrad Rouzbeh, och Niklas Larsson som duktig och avslappnad konferencier.

Rolig helg i Stockholm.

Har haft en sjukt rolig helg i Stockholm. Dagarna har varit ganska sega, inte haft så mycket att göra mer än att gå hemma, ta det lugnt och invänta kvällarna.

Har fått möjlighet att se och jobba med Jason Rouse tre kvällar i rad. För en komiker som jobbar så rent som jag kan det vara roligt att se någon göra precis allt det som jag aldrig skulle drömma om att göra. Men killen har en väldigt bra tajming. Jag har också fått intrycket av att han är ganska trevlig och seriös vid sidan av scenen. Inte seriös som i “stel”, utan seriös som i att han tar sin ståupp på allvar.

Själv har jag fungerat väldigt bra de här kvällarna tycker jag. Jag har känt mig lös och ledig på scenen, kunnat improvisera mycket och kunnat göra material av vad andra komiker har pratat om. Så som jag kan göra när jag är i form, helt enkelt.

Ikväll på Big Ben blev dock lite annorlunda. Jag gjorde väl mina sex minuter och gick sen hem för att jag måste vila lite innan Malmöresan imorgon. Men eftersom det verkade vara en del engelsktalande publik så valde jag att istället för att bara improvisera plocka fram lite material och direktöversätta det. Det funkade bra det också, men personligen har jag roligare när jag bara kan gå lös på scenen.

Nu ska jag sova!!!

Trevlig lördagkväll.

Igår hade jag “bara” en trevlig lördagkväll, utan gig eller annat som spökade. Det började med att jag åkte hem från Göteborg till Stockholm, var hemma vid fem-snåret, bytte kläder och åt mat, och sedan promenerade jag och Bambi hem till Joakim Thörn.

Han bor inte så långt ifrån oss – det tar kanske tjugo minuter om man promenerar i makligt tempo. Joakim hade maskeradfest hemma hos sig ikväll, men jag och Bambi hade inte tid att införskaffa någonting mer avancerat. Så Bambi skaffade två par kaninöron och några andra detaljer, och sedan klädde vi oss helt i vitt och gick som kaniner.

Det drog till sig en del blickar och roliga kommentarer från folket här på Söder, kan jag ju säga. Ett par stannade oss till och med för att ta kort på oss.

Festen blev jättetrevligt. Utöver Joakim kom också Bianca och Emma dit, så vi hade trevligt sällskap.

Vi träffade också en trevlig tjej som hette Malin och som var utklädd till “Den där Mary” med tillhörande uppåtstående lugg – som jag absolut inte ville röra vid, för man vet ju hur de fick den luggen att stå i filmen.

Hon hade ingen pojkvän med sig dit i alla fall, så jag blev lite nyfiken på var hon fick ingredienserna till hårgelén ifrån. Bäst att inte fråga.

Där var också en otroligt söt liten japansk tjej som hette Saari. Vi klickade ganska bra och är nu Facebook-vänner. Det ska bli spännande att prata mer med henne – vi kunde prata lite (väldigt lite) på japanska under kvällen eftersom jag snappat upp några ord här och där under åren.

Men både jag och Bambi förundrades över att den lilla tjejen var så söt. Hon såg ut som en docka. Man hade bara lust att ta med henne hem och sätta henne i ett skåp någonstans.

Kram på er!

Pressbilder.

Har bestämt mig för att det är dags att börja fixa lite nya pressbilder. Året i Stockholm har börjat ge resultat, fler fans lägger till mig som vän på Facebook – mer sånt, det tycker jag är jättekul!

Så då är det väl dags att ta nästa steg och ta några proffsiga bilder som jag kan använda mig av i annonser eller på klubbgig och på hemsidan med mera.

Problemet är att det behöver göras med vad som i princip är en nollbudget. Men jag har några fantastiska vänner som är duktiga fotografer, och jag hoppas att jag kan kräva in några gentjänster för att lösa det hela.

Det är på tiden att jag gör det här – den bilden de flesta norpar till affischer just nu är en bild från när Bambi och jag var i Tunisien sommaren ’08. Så den är inte jätteaktuell. Plus att det bara är en kul semesterbild där jag balanserar en askkopp på huvudet för att imitera kvinnorna vi såg som kunde balansera mängder av krukor på sina huvuden.

Lättast är kanske att bara sno Magnus Betnérs pressfoton. På det sättet kan man under en kort tid få en mycket stor, men väldigt besviken, publik.

Tags: fotografer, fotografi, nollbudget, pressfoton

Alkohol och standup.

Igår var jag nere i Göteborg på klubben Gött I Mössan – det är bara i Göteborg en klubb kan heta så. Den här gången var det en experimentkväll där alla komiker “tvingades” dricka tre glas alkohol (öl alt. vin) innan de fick uppträda.

Jag kom dit klockan sju, och tänkte att om jag dricker mina tre glas vin snabbt, så kanske jag kommer börja nyktra till när det är dags att gå på scenen sist av alla.

Där ser man ju hur bra koll jag har på alkohol. För så var det inte alls, tydligen.

Sedan hade jag också fått den fantastiska idén att jag bara skulle göra nytt material, och se hur mycket jag skrapat ihop på Masterclass-kursen än så länge. Och då strök jag ändå två-tre rutiner. Eller strök och strök – jag glömde dem på fyllan. Det finns en anledning till att man inte ska plugga och dricka alkohol samtidigt, märkte jag. Det fanns ett samband där också. Jag försökte memorera mitt material, men jag och min hjärna var inte längre riktigt kompisar. Hade jag bara kört gammalt material hade jag nog kunnat köra det utantill, men den här gången fick jag ha en liten lapp på ett bord som stod på scenen.

Det var en ganska liten publik i lokalen, och det kändes som att den varit förhållandevis tystlåten (men vänligt inställd) tills jag klev på. I vanliga fall hade jag blivit nervös av det – men inte ikväll! Jag kände mig ung igen, på det sättet att jag var för dum för att vara nervös. Så en poäng till alkoholen där.

Och det funkade riktigt, riktigt bra tycker jag. Jag gjorde sexton minuter med helt nytt material, var tvungen att titta på lappen tre gånger, men det känns okej med tanke på förutsättningarna.

Det är svårt att dra alltför stora slutsatser av en sån här kväll, men det material jag skrivit om alkohol fungerade väldigt bra en sådan här kväll. Jag tror att det kan vara en bra rutin på restaurangjobb eller klubbkvällar.

Sedan gjorde jag en helt otestad rutin om mina tidigare förhållanden, och den hade jag väldigt kul åt själv. Massa snabba skämt, bra formuleringar, och väldigt ironiskt. Den funkade väldigt bra.

Nej, nu känner jag att jag blir alldeles för styv i korken för att fortsätta på temat om vad som gick bra igår. Men det känns skönt, för stundtals under kursen har jag haft lite dåligt självförtroende. Är man bra nog? Är man verkligen rolig? Gör jag rätt som gör det jag försöker göra?

Thomas Oredsson är en fantastiskt bra lärare, och de andra komikerna är otroligt roliga. Men jag känner mig lite avig ibland eftersom jag inte är van vid att gå kurser i comedy, utan har snappat upp allt själv längs med vägen. Men jag känner att jag får ur mig väldigt mycket roligt material, och att det bottnar mer i mig själv än vad det kanske gjorde tidigare. Jag tror att jag tidigare haft humor lite som en försvarinstinkt – jag skyddar mig med det, precis som Matthew Perry i “Vänner”.

Men under kursens gång så känner jag att jag har blivit ärligare och ärligare, både mot mig själv och mot publiken. Och det är ju vad jag vill. Samtidigt så känns det inte som om jag använder humorn som ett försvar längre, utan mer som ett vapen (alternativt ett redskap). Nu kan jag presentera mina tankar och åsikter, på ett ärligt men roligt sätt, och lita på att jag är kul när jag gör det.

Kanske för att kursen håller ett sånt tempo att jag inte kan dra bullshit eller låta “skämtmaskinen” i mig ta över. Nu bara skriver och skriver jag utan att sluta, och när jag skriver något som kan vara komiskt guld så känner jag igen det. Jag känner mig lite som en guldgrävare i Yukon på det sättet – jag bara tar mig igenom de första lagren skit och jobbar vidare, och sedan hittar jag förhoppningsvis ett guldkorn någonstans.

Det viktigaste jag har fått ut av kursen är nog att jag hittat min egen skrivteknik på ett bra sätt, och att jag har blivit mer medveten om de logiska fällorna i ståuppen. Jag tycker det är en klar skillnad i kvalitet på den första “läxa” jag gjorde på kursen och den senaste läxan, där vi skulle prata om något vi var experter på. Och då skrev jag ju givetvis om tjejer.

Kram på er.

El Mundo

Igår blev det föreställning på El Mundo – Henrik Blomkvist frågade om jag kunde göra åtta minuter igår eftermiddag. Och det passade mig bra, eftersom jag hade mängder av nytt material som behövde testas ut.

En del av det funkade sådär, för att vara ärlig – den senaste rutinen jag skrivit behöver slipas och få in lite bättre punchlines i. Den funkade, men fick inte loss den mängd skratt jag vill ha för att fortsätta med den. Nu blir det tillbaka till ritbordet och fila lite på den igen. Se om man kan stärka upp den lite.

En del berodde nog på att jag borde avslutat med den rutin jag körde först. Min nya rutin om Askungen fungerade så löjligt bra när jag ökade tempot och rösten litegrann. Det var fantastiskt kul att se, och jag blev så glad när det kom fram folk efteråt för att kommentera just den rutinen. De berättade att det varit deras favoritrutin under kvällen, och att hela deras gäng stod och pratade om den. Ni vet – såna där egostärkande saker.

Idag blir en ganska lugn dag. Vi är bortbjudna till Annelie och Malte, två vänner till Bambi.

Ha en bra dag ni också!